Jaa, finns inget bättre ord som beskriver den här dagen.. En skitdag!

Man oroar sig över sånt man inte kan påverka.. Som när man ska bli frisk egentligen!!!????!?!?

Man har beslutsångest över sånt man inte kan bestämma förrän man vet när man är frisk!?!

Man oroar sig över vad som väntar sig hemma, att se alla grejjer från älskade morfars hus.. Har inte varit hemma på så länge, så det känns nästan overkligt fortfarande..

Som grädde på moset har vi ett grupparbete som ska in på måndag och jag har världens största dåligaste samvete över att jag inte gjort många knop på de i veckan.. Vi ska dessutom skriva en diskussion inför examinationen nästa torsdag.

Och innebandyn... Jag vill inte vara borta nå mer. Är lite orolig för att känna mig utanför och obehövd. Nu vill jag bli frisk!

Och vad händer om jag inte blir frisk innan helgen? När ska jag då kunna fara hem?? Det blir kanske inte förrän om två veckor.. åååå..

Fattar inte varför jag känner sån stress och panik. Jag bläddrar i min kalender varannan minut men har ännu inte fått någon snilleblixt över hur allt ska gå ihop. Att man dessutom gråter lite gör inte förkylningen då bättre..

Nu har jag verkligen skrivit precis vad jag känner. Less, sjuk, ledsen och stressad!!

MEN, jag har ju världens mest underbara pojkvän! Med honom vid min sida kan inget bli fel!